Du stöter på ordet överallt där det skrivs eller pratas om content marketing: kuratera. Men ingen har berättat vad det egentligen betyder.
När jag föreläser eller har workshops i att skriva journalistiskt och för webben, tar jag upp det så kallade märkvärdighetssyndromet: att använda svåra eller främmande ord bara för att imponera och ge intryck av att inneha betydligt högre kunskaper än läsaren.
Märkvärdighetssyndromet ska undvikas. Det finns ingenting som gör en text så tröttsam som detta. Därför använder jag nu kuratera för sista gången i den här texten och skriver istället på rak svenska ”dela med sig”. Eftersom det är precis vad det handlar om. Avsikten är att dela med sig av innehåll vi har upptäckt som vi tycker är så intressant och givande att vi vill dela med oss till vår omgivning av våra fynd.
Problemet är att ”dela med sig” inte räcker som en korrekt definition av k-ordet. Det finns en viktig betydelse till inbäddat i ordet: ”av innehåll någon annan har publicerat”. Nu börjar det bli långt och omständligt att använda rak svenska. Likväl tycker jag att k-ordet är ett typiskt märkvärdighetsord som bör undvikas. Låt mig fortsätta med en liknelse.
Jag är, som så många andra, förtjust i smågodis. Tänk dig nu att jag går ner till närbutiken utanför mitt kontorsfönster och plockar ihop ett och ett halvt hekto blandat (ajaj, alldeles för mycket!). På min väg tillbaka, när jag korsar gatan, stöter jag på dig. Vi blir båda glada att ses, för det var ett tag sedan sist. Utan att reflektera över det räcker jag fram påsen och bjuder dig att ta. Det är för mig en självklarhet att bjuda, och du, har du sett att lakritsskallarna har kommit i miniformat? Testa en, de är helt oemotståndliga! Du för ner handen och väljer ett par lakritsskallar, säger tack, och känner välbehaget spridas i kroppen i takt med att sockret rusar ut i blodet.
Skulle du kalla detta att ”kuratera godis”? (Hoppsan, jag lovade nyss att inte använda ordet mer i den här texten. Ska inte hända igen!). Nej, jag tänkte väl det. Vi säger ”dela med oss” eller ”bjuda på”. Likväl envisas de flesta som jobbar med content marketing att använda k-ordet (och nu avser jag inte minst de engelskspråkiga kollegorna).
Hans Kullin, en av Sveriges ledande bloggare om digital kommunikation (www.socialamedier.com), har föreslagit följande definition:
”En process för att upptäcka, selektera, kommentera och dela information genom sociala medier.”
En förvisso bra definition. Men faktum kvarstår: ordet är fikonspråk. Om vi säger ”dela med sig” förstår alla, och då menar jag verkligen alla, vad vi pratar om.
När jag har tagit upp det här med kollegor möts jag av invändningen att k-ordet är så mycket mer än att dela med sig. Att det i lika hög grad handlar om de tre första orden i Kullins definition: att upptäcka, selektera och kommentera. Jämförelsen med konstvärldens kurator (en person som sammanställer och producerar utställningar, även kallad intendent) kommer upp. Det vill säga att det är så mycket mer än att ”bara” dela med sig. Lite finare, lite mer komplicerat och – lite märkvärdigare helt enkelt.
Jag håller med om att ”upptäcka, selektera, kommentera” är viktiga delar. Rentav nödvändiga. Men jag menar att de ligger självklart inbäddade i uttrycket ”dela med sig” – och därför behövs inte finordet. För att kunna dela med dig måste du åtminstone ha upptäckt och valt ut. Att du kommenterar faller sig tämligen naturligt, speciellt i det sammanhang vi kallar content marketing. Jag menar, vem lägger helt okommenterat ut länkar till bra kunskap på sin egen blogg, Facebook-sida, Twitter med mera? Någon form av kommentar är helt naturlig och självklar, om så bara ”Insiktsfullt om…”, ”Värdefulla tips:” eller ”Det bästa jag läst om…” för att ta några kärnfulla Twitter-exempel.
Då återstår att få in den andra inbyggda betydelsen, att det handlar om information som någon annan har publicerat. Men är det nödvändigt? Jag menar att sammanhanget (vilket också ligger inbegripet i k-ordet, att sätta i ett sammanhang) gör det uppenbart när det är andras innehåll vi delar med oss av. Läsaren förstår det själv. Så: varför använda ett relativt nytt ord som vår omgivning inte förstår? Vi delar med oss helt enkelt, och vi delar upp det i två områden: av vår egen kunskap och av andras innehåll. Vi blir meddelare, det vill säga en bra källa dit gamla och nya följare kan återkomma för att hålla sig uppdaterad inom det ämne vi fokuserar på.
Alltså: det märkvärdiga verbet betyder dela med sig av andras innehåll. Men hur gör vi då med substantivet, kurator? Tja, meddelare funkar alldeles utmärkt – och uttrycker tydligt vad personen/bloggen anser sig ha för funktion i sammanhanget.
Avslutningsvis vill jag passa på att dela med mig av ett par inlägg i ämnet som resonerar just kring betydelsen (vilket inte betyder att de tycker som jag):
http://www.socialamedier.com/2011/03/19/sprakradet-skriver-om-kuratera-och-content-curation/
http://www.kntnt.com/vad-betyder-innehall-kanaler-medier-kuratera/663
Och så en podcast också:
http://www.copyblogger.com/lede-content-curation/
Här hittar du tidigare blogginlägg som förklarar begreppet content marketing:
Nio bilder som förklarar content marketing
Vill du hålla dig uppdaterad om content marketing och bli inbjuden till våra frukostseminarier?
Lämna en kommentar